fannylothman

(är hon inte like Katie Holmes?)


Idag började vi dagen med paws där vi förberedde oss för ett föredrag genom att prata om mobbing. Föredraget handlade om den västa skottlossningen som hållt hus i en amerikans high school. 20 April 1991 dog tretton ungdommar under denna skottlossning, en av dem var Rachel Joy Scott. Kan ni fatta att eleverna fick skriva på en lista om det var levande, efter det fick föräldrarna gå igenom listorna och om deras son eller dotter var vid liv så fanns deras namn på listan. Om inte, han/hon var då död! hemskt. Rachels familj och vän håller nu föredrag runt om i USA. Så det var filmklipp, bilder, tal och andra saker vi fick se från, under och efter skottlossningen. Själva föredraget var inte bara om henner död, utan om att man ska skapa chain reaction, alltså behandla alla bättre. Rachels teori var om alla behandlade en person bättre skulle en kedja skapas osv, hon hade teorier on med mesta och ur hennes dagbok har människor gett sig in på Rachel's challange. Alltså gått med på att skapa en kedja. Vet verkligen inte hur jag ska förklara, det är mer ett föredrag du måste uppleva för att förstå. & om man säger så här: Det inte inte ofta en hel skola sitter och gråter till ett föredrag, men skit, det var tufft. Riktigt känslosamt. Riktigt bra. Man inser hur snabbt något kan ändras, jag menar jag är 1 på 93740298182302, varför skulle något hända just mig, men då inser man att ALLA är 1 på 93740298182302 och varför skulle det hända dem något? läskigt! IAF, det var det bästa föredrag jag någonsin gått på!

http://www.facebook.com/rachelschallenge



När folk sa till mig att det kommer bli mycket tårar fattade jag inte vad dom menade, så förstår att ni kanske tycker det verkar mesigt att alla sitter och lipar, då även killar. Jag vet inte hur jag ska förklara, men du blev verkligen rörd, det var som om någon börjar rota på djupet. & du börjar tänka, du inser att livet inte alltid är så långt, du inser att livet är orättvist. 

ALLA borde gå på detta föredrag om de fick chansen och ni kommer förstå vad jag pratar om först efteråt, tro mig!

Det avslutade även med en stund för alla att tänka på de peroner de älskar, för som sagt, livet är inte alltid rättvist och inte alltidså långt som det borde, så ta vara på de personer du älskar och påminn dem hur mycket det betyder för dig. detta var det första uppdrag vi fick om vi valde att skriva på pappret, vilket jag gjorde. så:

Mamma, pappa & Mathilda, nära och kära hemma i sverige. Jag saknar er och älskar er otroligt mycket, ni betyder allt för mig!